Jämnheten är min styrka säger Alexander Nyman

Alexander Nyman var förra säsongens utropstecken i Blue Fox. Vem hade före säsongens början kunnat tro att en 15-årig pojke skulle få speltid i representationslaget? Nu är han ett år äldre och vi bestämde träff med honom för att diskutera lite innebandy.

Foto: Glenn Hägg

Vi sätter oss ner i Stjärnhallens aula en dryg halvtimme före kvällens träning och börjar med att diskutera föregående säsong.

Alexander berättar att han inte väntade sig såpass mycket ansvar inför förra säsongen. – Jag hade satt som mål för mig själv att få spela ett par matcher, men jag fick betydligt mera ansvar. Jag hade inte väntat mig att få debutera redan i säsongens första match mot SB Vaasa. Det var en överraskning för mig.

Mot slutet av säsongen minskade ansvaret, men det finns naturliga förklaringar till det. – Jag visste redan inför säsongen att matcherna med representationslaget, Blue Fox II och B-pojkarna skulle gå på varandra i slutet av säsongen berättar Alexander. Trots att jag inte spelade med representationslaget fick jag spela med Blue Fox II och B-pojkarna. Jag var också sjuk i slutet av säsongen vilket gjorde att jag missade några matcher.

Målsättningen för den kommande säsongen är att ta en ordinarie plats i representationslaget. – Jag vill vara så mycket som möjligt på planen och så lite som möjligt på bänken. Samtidigt vill jag också försöka bidra med lite mera än vad jag gjorde förra säsongen.

När vi talar om målsättningar på längre sikt säger Alexander att han vill försöka nå så långt som möjligt. – Ligan skulle var kul att prova på någon gång i framtiden. Kanske juniorlandslag och landslaget om det är möjligt. Jag känner ingen press, jag försöker ta en dag i taget och jobba så hårt som möjligt.

Alexander har deltagit Pikku Pohjola och talangläger ordnade av innebandyförbundet och han vet vad som krävs för att nå juniorlandslaget. – Det som krävs är hårt arbete. Det gäller att göra allt rätt på varje träning och i varje match, man måste helt enkelt vara fokuserad. Jag har fått känna på konkurrensen från spelarna i samma åldersgrupp och jag vet att de inte är något annat än vad vi är. De äter samma gröt som oss på morgnarna.

Jämnheten är min styrka som innebandyspelare fortsätter Alexander. – Jag har inga riktiga svagheter. Jag har inga höga toppar, men inte heller några djupa dalar. Jag klarar av att hela tiden hålla en någorlunda hög nivå.

Alexander säger att han vill utvecklas på alla områden. – Om jag måste välja något så är det bollkontrollen i fart som jag vill utveckla. Jag vill också bli bättre på att läsa spelet. Jag vill bli bättre på att besluta när jag ska passa bollen vidare på första beröringen och när jag ska hålla i den lite längre. Där är Jori Isomäki en bra förebild.

När vi börjar prata om idrottsliga förebilder säger Alexander att han aldrig haft en förebild i ordets rätta bemärkelse. – Inom fotbollen har jag däremot sett upp till Steven Gerrard och Fernando Torres även om det inte gått så bra för Torres de senaste åren.

Alexander säger att Jori Isomäki är den enskilda person som haft mest inflytande på hans innebandykarriär. – Jori är ju involverad i det mesta som har med innebandy att göra i Nykarleby och så har jag också haft honom som lärare i skolan. En annan som jag gärna vill nämna är Jakob Klingenberg, av honom har jag lärt mig att aldrig ge upp. Sådana spelare kan ett lag aldrig ha för många av.

Trots att Alexander är så ung så upplever han att han blivit väl mottagen i representationslaget. – Jag tycker att alla vi juniorer blivit väl mottagna, men jag minns speciellt en sak från min första träning med herrarna. Jag var bara 14 år då och jag minns att Johnny Ojala var lite fundersam när han tillsammans med Tobias Brännbacka konstaterade att jag inte ens var född när han gick i skriftskola.

Alexanders tips till alla andra juniorer som vill nå dam- eller herrlaget är att hålla i klubban så ofta som möjligt. – Lek med klubba och boll. Jag har fördel av att jag är så storväxt, men man kommer långt med bra klubbteknik och spelförståelse. Sen tycker jag också att man ska hålla på med andra idrotter. Mångsidighet är väldigt bra.

Sommarens träningsperiod startade bra berättar Alexander. – Tyvärr hade jag en sjukdomsperiod i mitten på sommaren, vilket gjorde att jag fick ha ett uppehåll, men nu är jag igång igen och det känns som att formen är på stigande. Annars tycker jag att det varit hög nivå på träningarna i sommar. Jag har ju inte så många säsonger att jämföra med, men jag tycker att vi tränat snäppet bättre än ifjol. Det är högt tempo på träningarna och vi har varit mycket folk på träningarna. Motivationen verkar vara bra.

Alexander anser att Blue Fox den kommande säsongen bör finnas med i toppstriden i Divari. – Med de träningar som vi haft verkar vi vara bra på väg. Hur det sen ser ut när serien startar är en helt annan sak. Det ska också bli väldigt intressant med slutspelet som är nytt för säsongen.

När vi diskuterar vilka lag som kommer att finnas med i toppen av Divari, tror Alexander att Lovisa Tor och SB Vaasa kommer vara starka. – Lovisa har jag aldrig sett, men jag tror att de har ett starkt lag. De har väl samma stomme som förra säsongen? Jag tror det kommer att bli en väldigt jämn serie och vi ska inte räkna bort nykomlingarna.

Alexander säger att det alltid varit bra tryck på läktaren i Stjärnhallen och att det bara blir bättre. – Jag har sett många matcher i Stjärnhallen och upplevt stämningen, men det är ett ännu större nöje att spela på hemmaplan. Det är en underbar känsla att springa in på plan när matchen ska starta.