Från skidåkare till innebandyspelare

Staffan Roslund är skidåkaren som tagit ett något ovanligt karriärspår och sadlat om till innebandyspelare. Jag ringde upp honom för att höra hans tankar om det nya karriärvalet.

Staffan Roslund är nykomling i Blue Fox representationslag.
Foto: Mårten Andtbacka

Staffan berättar att han ännu förra säsongen skidade några tävlingslopp, men att han nog trappat ner skidsatsningen de fem senaste åren. – Det har blivit mindre och mindre för varje säsong. Det hade krävts flera träningstimmar för att nå resultat inom skidåkningen och det börjar vara svårt att vara skidåkare på våra breddgrader.

Ännu för fem år sedan spelade Staffan fotboll med NIK och har erfarenhet av både division 3 och division 4. Han har också sysslat med en del friidrott. – En av orsakerna till att jag valde att ta steget över till innebandyn är sammanhållningen inom lagidrotten. Känslan av att lyckas som ett lag, den har jag saknat från fotbollen.

Staffan har det två senaste säsongerna spelat med Blue Fox II i division 4 och division 3. Han var en viktig kugge i det lag som avancerade till trean, men vad ser han att är den största skillnaden mellan de lägre divisionerna och Divari som han nu spelat ett par matcher i?

– Det är klart att det är tempot i matcherna som är den stora skillnaden. Allt går mycket snabbare.

Staffan medger också att det är skillnad på att spela matcher som är 3 x 15 minuter i de lägre divisionerna och 3 x 20 minuter som det är i Divari. – Rent konditionsmässigt är det inte så stor skillnad. Jag tror inte jag har så mycket mera spelminuter nu i tredje femman i representationslaget än vad jag hade med Blue Fox II. Däremot är det längre pauser i matcher som spelas 3 x 20 minuter och då gäller det att hålla igång för att inte styvna bort.

Staffan känner att han har kommit bra in i laget. – Det har varit riktigt perfekt, riktigt roligt att vara med. Ännu roligare förstås att få spela. Det verkar vara ett bra gäng.

Staffan ser fysiken och konditionen som sina styrkor inom innebandyn. – Min uppgift är väl att gå in och gröta i hörnen. Det är min styrka. Tekniken behöver jag förbättra, den är inte riktigt på Divari-nivå ännu.


Staffan Roslund i matchen mot HIFK som spelades i lördags i Helsingfors.
Foto: Mika Hilska

Det var Jori Isomäki som fick med Staffan i träningsringen för representationslaget. – Jag fick en förfrågan av Jori i våras. Han undrade om jag ville vara med och träna under sommaren. Jag såg det som en rolig grej att få prova på och se hur det går till i ett lag som spelar på den här nivån. Jag hakade på för att se om det är möjligt att utvecklas. Jag erbjöds inget kontrakt i det skedet utan det var först på sensommaren som det blev aktuellt.

Det var något av en överraskning för Staffan att han fick frågan av Jori Isomäki. – Jag har nog funderat på att komma på try out tidigare, men det har inte blivit av. Jag är ju inte någon ungdom längre och då är det inte så lätt att byta gren. Det kan nog vara att det inte skulle ha blivit av om inte Jori hade frågat mig.

I det civila jobbar Staffan som automationsingenjör på Veo i Vasa och det var arbetsförhinder som höll honom borta från säsongens tre första matcher. – Jag jobbar ofta med ibruktagningsprojekt på höstarna. I augusti och september var jag på jobb i Sverige.

Staffan tror att det blir en tuff match mot Nurmon Jymy på lördag. – Vi spelade två matcher mot dem på försäsongen och om jag inte minns fel så blev det en vinst och en förlust. Vi behöver nog jobba 110% för att det ska bli vinst på lördag.

Matchen mot Nurmon Jymy börjar kl. 15.00 på lördag. Välkommen till Stjärnhallen för att se om Staffan Roslund får presentera sig första gången för hemmapubliken!